|
Ida Börjel
Sond: [sång´d,
sån´d] (instrument, varmed kroppens inre håligheter
undersöks): av fra. sonde sänkbly; lod; bildn. till verbet sonder, av folkl. latin subunda´re sänka
ned i vattnet. Härtill sondera undersöka med sond; utforska,
känna sig för.
For sin første utgivelse, Sond (OEI editör 2004), fikk Ida
Börjel både Katapultprisen og Borås Tidnings debutantpris.
Forsiden av Sond prydes
av lange, sorte, kikkertaktige former, som skyter seg ut av hverandre lik
tentakler. Disse kikkende sondene synes å være til for
utforskning, men i den grafiske gjengivelsen brytes de opp til et abstrakt
mønster.
Ulf Karl Olov Nilsson teller i bokas etterord opp
hvor mange spørsmålstegn som finnes i Sond. Resultatet: 86. Utover dette
fins det, ifølge Nilsson, et stort antall indirekte
spørsmål, samt utsagn av påstandskarakter. Det er med
andre ord et svært åpent og utprøvende verk vi har foran
oss.
I de sju diktsuitene kommer vi vidt omkring: I «Moderkarta» ligner Moder Jord en helt alminnelig mor slik vi
kjenner typen, der hun går i ring og bekymrer seg. I
«Europeiske midjemått» ramser Börjel opp de mer
eller mindre absurde og stereotype bildene (her nokså humoristisk
poengtert) som de europeiske nasjonalitetene har av hverandre. Eksempelvis
kan det i teksten «En historia som har ett trick» lyde:
«Danska människor är runda vänliga törstiga
människor som inte har någonting emot några hundar. Danska
hundar är runda vänliga varelser med små fläckar
på sig. Den danska hunden har alltid ett trick att visa i en bar. Jag
är den danska bargästen och mitt är allas vardagsrum. De
spanska hundarna är lata varelser med för mycket sol ovanför
sig. Svenska hundar är borstade slanka bekymrade varelser med
lång komplicerad härstamning.»
I «Varför vi går i cirkel när
vi är vilse» tar Börjel telefonen i egne hender og ringer
opp forskjellige instanser for å spørre om hvorfor vi
går i ring når vi går oss vill. Her skjer det noe med
teksten: den flytter seg ut av den hvite siden, den blir performativ. Som
Karin Haugen og Henning Braseth bemerker i artikkelen «Dette er ikke
en bok» (Vinduet 2/2005): «Det performative akutte tidsperspektivet
gjenfinnes i transkriberingen av de faktiske samtalene (…) Og man
kunne spørre: Hvor befinner litteraturen seg? På boksidene?
I telefonsamtalen mellom poeten og hennes utvalgte medforfattere?»
Börjel viser seg også som en god leser
i sine remakes av
bl.a. Willy Kyrklunds roman Mästaren Ma (1957) og Gertrude Steins verker. Forfatterens intensjonelle
understrekning av visse poenger i lesningene sine, uttrykkes i en slags
gjenbruk eller i selve iscenesettelsen av allerede skrevne tekster. Dermed
har vi via de performative og konseptuelle grepene i Sond ofte å gjøre med
ulike varianter av objet trouvé: tekstene er delvis objekter som er funnet, ikke skapt.
Eller de er relasjonelle arbeider som refererer til reelle møter,
både mellom den spørrende og den svarende, men også mellom
en lesende forfatter og andre forfattere.
Lyder det vanskelig? Det er det langt ifra. Sond er en både
gavmild og morsom bok, og like åpen som dens utgangspunkt er
spørrende.
Susanne Christensen
Oversatt fra dansk av Per Kristian C. Nielsen
Utgivelser: Sond (OEI editör 2004)
|
|
 |
|
|
|
|
Untitled Document
|
