Gunnar Berge (N)

Under början och mitten av 90-talet brukade jag ofta träffa Gunnar Berge på Euroline-bussen mellan Göteborg och Paris. Den sträckan tog 25 timmar, men då hade Berge redan varit på väg från Oslo under fem timmar. Så det fanns mycket tid för läsning och diskussion. Vi diskuterade fransk filosofi och poesi: Derrida och Deleuze, Nancy och Stengers, Albiach och Cadiot, Hocquard och Royet-Journoud, som Berge senare skulle skriva om och översätta (se framförallt boken om Royet-Journoud och översättningen, tillsammans med Jørn H. Sværen, av Royet-Journouds tetralogi på H-PRESS 2009). På det billiga månadshotellet i Paris arbetade Berge på olika poetiska projekt, det ena mer ambitiöst än det andra, och ägnade sig sedan åt att läsa och gå på uppläsningar, föreläsningar och olika internationella seminarier – åt att röra sig fritt mellan skiftande kontexter dit han (och jag) inte hade något officiellt passerkort. Jag tror inte att det är en tillfällighet att Berges poetiska debutbok, detta stycke wittgensteinska ”décollage”-poesi utifrån norsk direktreklam processad genom inskriptionsmaskinen i Kafkas straffkoloni och Claude Khazizians bok Claude X. Mit liv med de kendte, kom att få just namnet Claude X-faktoren (Forlaget Attåt, 2011). Claude X, denne ”lustige franske herre som gjorde det till sin specialitet att slinka förbi säkerhetsvakterna och in på mottagningar för statsledare, kungliga, filmstjärnor, osv.”

Vad gäller det filosofiska arbetet, som hos Berge alltid på ett dristigt sätt skett i utkanten av det hallstämplat akademiska, genom essäer i tidskrifter som Agora, OEI, Ord&Bild och SITE, måste man först och främst nämna den av Gasspedal och Audiatur år 2009 utgivna, 456 sidor omfattande, Midt i. Fransk filosofi i dag, om Gilles Deleuze, Isabelle Stengers, Georges Didi-Huberman och Jacques Rancière – en bok som tar risken att också filosofera genom litteratur, som baksidestexten klargör: ”Projektet är riskabelt, såsom varje fredsförhandling är. Metoden är likväl enkel: det handlar om att skapa nya begrepp, om att utforska andra sätt att använda språket på. Lewis Carrolls nonsenslogik, Leibniz’ konstruktivism, minimalisternas geometriska objekt, Flauberts demokratiska romaner och Whiteheads naturfilosofi är några av de redskap som används. Midt i. Fransk filosofi i dag är ett montage av serier, av tankeräckor och redogörelser som konvergerar och divergerar, och som ger tänkandets historia en fortsättning.”

”Ger tänkandets historia en fortsättning”, det gör Berge på andra sätt också i teoriboken Klippe lime kopiere (Forlaget Attåt, 2011), utgiven samtidigt som Claude X-faktoren, vars teoretiska förutsättningar och insatser den ger en inblick i. Genom essäer av och om Christophe Hanna, Olivier Quintyn, Franck Leibovici med flera, som på allvar försöker ta itu med frågan om collagets, ”direktaktionens”, remedieringens och det ”poetiska dokumentets” (Leibovici) status och möjligheter idag. ”Vidarekobling aktiv”, som Berges egen essä i boken heter.

 

Jonas (J) Magnusson